Home at last

   Ja, nu är jag hemma. Och eftersom jag är hemma kan jag skriva åäö. Känns skönt att få komma hem och träffa familjen igen, men en extra vecka hade inte varit mig emot. Vi hade ju så trevligt i Eastbourne. Att ha engelska lektioner var väl inte precis det vad man älskade, elr konfirmations lektionerna, men vi hade roligt. Man kan väl säga att jag hälre har dom lektionerna än att gå en vanlig skoldag. Det var ändå inte så ansträngande, inte för att skolan är det.  Och parken på eftermiddagarna var trevligt. Speciellt när vi bombarderade Maddes ben med klotter, det var as skoj. Eller när vi hade vattenkrig. 

   Vi ska ju faktiskt beställa tröjor åsså. Dom kommer att bli jätte fina, väldigt dyra, men det kanske är värt det. Vi ska ju faktiskt aldrig se varandra igen så man måste passa på. Det är så sorligt, man säger at man ska hålla kontakten men är så upptagen med annat att man glömmer bort det. Att inte hålla kontakten med alla underbara männsikor gör mig ledsen. Har deras telefonnummer och MSN, men ändå.
   Men jag vill egentligen inte vara hemma. En vecka till i Eastbourn hade inte skadat. Just när man börjar ha som roligast ska man hem, men det är väl naturligt. Och så ska Madde självklart bli tillsammans med Simon två dagar innan vi åker. Dom är ju så söta tillsammans. Ingen kan klå dom asså.

   Sista dagen var nästan gulligast, när dom sa hejdå. Dom kommer inte få se varandra på en lång tid, men snart åker Madde & jag ner till Malmö och hälsar på. Det skaså klart bli skit roligt. Hon och Simon kan göra var dom vill i ett hörn så kan jag och Jeppsson snacka medan. Det låter bra i mina öron.
   Nej, nu är klockan så mycket att vi stoppar här och fortsätter imon.

Puss och Kram Rulequeen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0